med vår vanliga (o)tur

Igår var jag och Erica ute på stan och fixa några lite mer onödiga men desto mer trevliga saker. Lata som vi var åkte vi såklart bilen. Och bilen som är vår otursförföljare...

Jag har funderat på det många gånger. Hur kommer det sig att vi alltid lyckas råka ut för något i trafiken? Lyckligtvis har det så gott som alla (ok, inte riktigt) gånger slutat med tur i oturen.
Så igår var det då återigen dags. När vi skulle brumma hem till mig efter att varit klara på stan tar vi för omväxlings skull en väg genom ett bostadsområde istället för den vanliga vägen. Här gäller såklart högerregeln. Det rullade på, och plötsligt ser jag bara en minipickup MITT I vägen!! Gash, drabbades av smått panik och Erica började ratta allt hon hade åt höger. Upp på trottoarkanten, nästan in i ett staket (vi körde inte in i det, puh), ner från trottoarkanten och rullar ner för vägen smått chockade. Hur gick allt det till?, frågade vi oss.

Efter kommer mannen i minipickupen och frågar faktiskt hur det gick. Och sa att det var ju TUR att vi missade staket. Jamen hallå?! Det var väl ändå TUR att vi inte krockade också... Jo, han har såklart rätt men man tänker ju så just för tillfället. Då passar Erica också på att påpeka att hon hade företräde enligt högerregeln. Det är då jag börjar tycka han är lite knäpp. Han kläcker nämligen; Jag tyckte jag körde lagom fort för att se, dessutom är det ju inte 70 här. Öhh, nä?! Vi körde knappast 70, vi skulle inte ens ha hunnit gasa upp till det efter avfarten. Jises. Hade det hänt nått hade han åkt dit så det rök om det ändå (får man hoppas! med dessa poliser...). Hmm, tog registreringsnumret utifall =)

Om folk i den här stan ändå kunde lära sig... Det finns ju trafikregler för att användas. Som just högerregeln, och därtill exempelvis att BLINKA...