Ett år till

Sådär ja. Nu har jag minsann avverkat lite mer än en vecka som 21-åring. Någon förändring? Icke. Åldersnoja? Icke. Panik över allt jag vill hinna göra? Yes!

Ja, förra tisdagen slog jag till rejält ;) och blev 21. Men inget nämnvärt firande, några grattishälsningar samt en fika med min underbara Erica. Paketen har flutit in under hand och numer är jag en klocka, ett par skidor, tre massageupplevelser, en chokladbit, tre blombuketter och en inredningsbok rikare. Inte så illa =)

Men vad innebär det egentligen att fylla år och bli äldre? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Just nu tycker jag att livet befinner sig på en rätt soft och skön nivå. Men, jag har börjat fundera på när och hur jag ska klara av alla drömmar som jag har! Ok, en del saker lär väl bara förbli just drömmar. Men vissa saker är jag helt inställd på. Så ska det bara bli.
Så tid är alltså en sak, den rinner ju ifrån en för varje dag som går så man får se till att utnyttja den så mycket man bara kan. Har upptäckt att jag blivit sämre på det än förut. Måste åtgärdas. Tiden är ju dyrbar! Men tyvärr så tar det på krafterna (nu lät jag hur som helst gammal) när man börjar jobba mer.

En annan sak är visheten. Har alltid tyckt att "ju äldre man blir desto klokare blir man" låtit som en klyscha. Men, (igen) jag får nog bita mig i läppen liten. För det stämmer faktiskt ganska bra. Måste säga att jag ialla fall känner mig klokare?

Sen börjar vuxenpoängen ramla in också. Har kanske inte så många? Är fortfarande ganska naiv i många fall, tycker om galna infall och att få vara barnslig. Men jag är ju sambo, har flyttat hemifrån och har egen bil (eller ja, delvis, snart är den helt min). Alltid något!

Pratade lite spontant med en gammal kompis som precis hade gått o fyllt 30 (ja, överraskad blev jag, haha) och kom direkt att tänka på åldersnoja. Eller kris. Det verkar ju som att folk får ålderskriser lite var som helst i livet. Än har jag nog inte råkat på någon själv, förutom just det att jag undrar hur jag ska hinna med allt då. Om jag ska få någon skulle jag helst se att den ramlade in vid 40 och fick mig att inse att jag faktiskt börjar bli för gammal för att skaffa fler barn då. Låter rätt fult, men jag vill inte va småbarnsmamma i all evighet och mina barn vill nog inte ha en mormorsgammal mamma när de kommer upp i tonåren. Min mamma är iofs över 55 (men hon har haft barn sedan 19 års ålder, jag är ju sladdis!) och jag klagar inte. Hon är den bästa man kan ha. Vet fler som är "äldre" mammor som klarar det galant och klandrar absolut inte de som skaffar barn efter 40, men själv vill jag nog sätta stopp därefter.

Så jag fortsätter att njuta av mitt ungdomliga liv lite till. Vuxenpoängen lär väl ramla in ändå. Det behöver jag nog iaf inte oroa mig över.
Så vänner; lev nu och njut! Men tänk också på att det inte är fult att åldras, du blir bara klokare och kan fortsätta njuta, lära dig och upptäcka nya saker. Det är det som är det fina med att hela grejjen ;)