otur, otur och otur... när kommer min tur?

jag tror att jag är förföljd av otur. oturen tycker om mig, turen, den håller sig dock borta väldigt ofta. tittar bara fram vid få tillfällen. idag tittade både ock fram faktiskt.

började dagen med att få frågan om jag ville bli fadder. väldigt roligt att bli tillfrågad och självklart ville jag ställa upp på det. roligt och kul "uppdrag" eller förtroende.. hur som helst, det ska bli kul. mitt första fadderbarn ska heta Julia. så nu blir det dop och sen blir det presenter livet ut ;) jag ser fram emot det iallafall!

glad över detta gav jag mig ut med bilen på stan för att träffa två kompisar för en fika. det var längesedan jag träffade kulan så det skulle bli väldigt roligt. och det var det också. vi hade väldans trevligt och pratade bort 1,5 timmar väldigt lätt... så skulle vi då lämna fiket och gå till gymet för att boka in mig och erica på spinning. vem står inte då glad i hågen vid våra bilar och lappar dem med pbot? jo, självklart skulle vår nya pvakt i stan såklart kolla till våra bilar. erica lyckas slippa sin bot för att han inte skrivit klart den innan hon kom... grattis erica! får man väl säga. men själv var jag mindre glad. 7 glada smålaxar rakt ner i polisens ficka... jag gud så kul. roligare kan man ju "inte" ha. orimligt hög pbot tycker jag! så jag har lagt mig på telefonen o bombarderat massa instanser med frågor... dock inget bra svar ännu. alla som skall kunna svara på detta har passande nog varit oanträffbara, sjuka eller något annnat... MEN! jag ger mig inte, imorn tänker jag ringa igen! sådetså. nu får det vara nog med böter och annan skit.

matematik och bil är nog två saker som inte vill mig väl. kanske borde göra mig av med bilen? den förföljer mig med otur! hmm, ska nog ge det några tankar iallafall. när man för en gångs skulle råkar ha lite mer cash än vanligt så slår sånt här till, precis som sist... gaah.

well, dags för lite derivatorer! over and out / den nyblivna faddern

som i en dimma

precis så. som i en dimma. det har mina senaste dagar varit. jag har varit trött och disträ hela veckan. gått och tänkt på allt eller inget.

på jobbet har jag klantat mig, packat ner när jag skulle packa upp, svarat med fel företagsnamn i telefonen osv... hemma har jag vart urslö! dammsuga? -nej. tvätta? -nej. plocka i ordning? -nej. ingenting har känts motiverat. jag tror att jag behöver lite vår! komma i lite stämning! nu har ifos solen tittat fram några dagar, vilket är väldigt trevligt! =D mer mer mer!

igår var jag på mitt livs första begravning. oj, oj oj, vad det kändes sorgligt! direkt när jag kom in i kyrkan började jag snyfta och sen kunde man inte hejda tårarna. allt var så vackert men sorgligt på samma gång. hela kyrkan var full av blommor och sörjande vänner till den bortgångna. det var en fin dag. solen sken, som ett tecken på den solstråle hon kunde vara! hennes skratt var minsann härligt äkta skratt. det var längesedan jag träffade henne, hann aldrig förstå att hon var sjuk och än mindre att hon nu är borta. det känns som hon bara är på vanlig semester, men hon är på en semster långt långt bort som hon aldrig kommer återvända ifrån. när jag såg familjens hejdlösa tårar, gick jag väl lite mer till insikt men det känns fortfarande overkligt.
det var som sagt sorgligt, men fint och vackert på samma gång. hon fick en fin och värdig begravning.

jag tänker fortfarande på massa konstiga fråor som bubblar upp. men vem har svaren? vem ska jag ställa frågorna till? så småningom kanske familjen kan svara på några, men man vill ju inte klampa in och bara dunka på massa frågor hur som helst. de har det ju redan jobbigt. sen tycker jag det är svårt o komma på vad man ska säga för att visa att man bryr sig. de uppskattar nog egenligen det mesta men precis som de flesta tycker jag det känns kostigt och bara dumt, vad jag än hittar på. man ska väl bara finnas där och kanske fråga hur det är. men inte ens det är så lätt i en sån här situation...

som psalmen under akten sa; blott en dag, ett ögonblick i sänder...
blott en dag, kommer det oförväntade alltid att hända. tur att vi inte vet när.
ett ögonblick i sänder, därför ska vi leva här och nu. inte då eller sen. nu!

i helgen är jag ledig. då kan jag både grubbla på livets frågor och sova ut. så kanske min dimma har lösts upp till på söndagkväll. hoppas det =)